gött änna

Jag kom på en vits idag:

Var badar Dracula ifrån?

VAMPIREN!

inget drömscenario

Usch jag drömde i morse att det var slut mellan Fredrik och mig. Vi gick ute vid Ribban (typiskt prata allvar-ställe) och jag skämdes för att jag grät så andra såg det. Hur kunde det hända, det var ju så bra först, sa jag. Och jag skulle ringa mina föräldrar och allt var en mess.

Det var en sån dröm som var så där otroligt verklig. I vissa drömmar bara jagas man av ninjakrokodiler och flyger helikopter fast man vet att om man vill kan man vakna. Sen finns det andra drömmar, som den här då, som är så banalt enkla, men man vaknar upp och gråter och kan inte somna om. Man borde bli lättad men man är liksom för upprörd.

Get knocked up

Alltså dessa fejjanannonser som tjafsar om bröstförstoring utan operation. Det går ju inte. Krämer eller vad fan det nu är: BOGUS!

Två sätt finns:
• Bli gravid (men det blir backlash sen när ungen ammat slut på allt)
• Ha en jättetjock BH (fast det räknas inte som förstoring utan optisk illusion)

Plastic unfantastic

Upptäckte när jag var på Scorett härförleden, att alla skor är av plast. Alltså även de som kostar sådär 799 kr vilket jag ändå tycker är typ ganska mycket. Syntet syntet sytet. Alltså de är i maskopi med fotdeodorantbranschen.

Men ok då, om det nu blivit legio med plastskor så kan man ju lite gärna köpa dem på Skopunkten. För typ 299:- Eller bättre upp Köp 3 betala för 2. Ska förhoppningsvis dit på söndag innan kattutställningsjobbet. Redan nu peppad.

Statusuppdatering

Går på Nobelvägen med ett paket grädde och tänker på Mora.

Tick tack tick tack

Klar med texterna till NG! Fan vad grym jag är.
Måste förresten påminna mig själv om att kolla med Ondskan och Mirijam om hur man mobilbloggar. Ja alltså det är ju inte bara de som kan det, det är ju typ alla, utom jag. Men jag ska träffa dem på tisdag och jag har ny mobil med fin kamera och sådär så att, vettere, jag tänkte jag skulle börja lära mig mobilbloggandets ädla konst.

Men man blir ju lite glad alltså!

Fick precis texter från Kajsa L som jag anlitat för att skriva två artiklar till scensidan i Ng. Så himla bra. Inget alls att anmärka på.

Nu ska jag bara tagga dem. Och glömma att jag kommer få mindre betalt näst-nästa lön.

Solbränd - inte utbränd! Pffff!

Hungrig - borde laga mat.
Dåligt samvete för att jag inte skriver Ng-texter. Men what the hey, jag får göra det efter maten och få belöning i forma av sista avsnittet på Dexter.

Läste i en Vingresor-katalog förut. Störde mig så klart. Så här stod det:
"Jobb, städning, dagishämtning och matlagning. Det är ingen enkel match att få livspusslet att gå ihop, och samtidigt hinna med att njuta mellan alla måsten."

"Ta en paus från vardagen!"
"inga tider att passa och inga chefer som tjatar. Här blir man solbränd, inte utbränd."

Det enda jag kunde tänka var att är folk så helt bortom all rimlighet bortskämda att de tycker att de måste komma bort från en vardag som är ofantligt lyxig jämfört med 99.9999999999999999% av folks standard i världen. Laga mat? Hämta barn? Vaddå ni har ju massa pengar till god mat och hämtar säkert era gulliga barn i fin ny bil.

Fy fan vad tragiskt att inte "hinna njuta" när man har allt, precis allt man kan önska sig.

Man blir ju lite förvånad

Såg att en som jag sökt lite jobb hos, alltså frilans, på tidningen Julia, är ihop med en som jag känner lite från Rundgång Crew. Så udda! Så klart lärde jag mig via Facebook.

Världar som möts. Amazing. Jag träffade henne på Egmont och bara: ja hej vi har ju inte setts förr. Men det kanske vi visst har. Allt bara hänger ihop.

Ingen hejd på på mig

I det allmänna toklyxandet, så tog jag en kvarbliven Kung-öl och lade på snabbkylning i frysen på kontoret.
Känns som att jag suttit och degat med ett uppslag i typ ... hela dagen.

Nu måste jag byta stil och köra vampyrlayout ett tag. :-[

Nudelmania!

Igår kom det en stor regnbåge på himlen, men jag gick runt i ett trötthetstöcken och kunde inte fatta något. Jag måste sova mer.

Kaffe biter inte längre.

I alla fall så var jag på invigningen av Wowow, men it goes without saying att jag ändå var hemma före 20. Men det var lite småtrevligt, det var det faktiskt.

Nu ut i världen och köpa en packe lyxnudlar. Har hört att det är lönehelg och jag är inte den som är den.

Störande grejer på radion imorse

Det slängs så himla mycket MAT. 100 000 ton berättade p1. Och det är konsumenternas fel. Alldeles för kräsna. Vrider och vänder på äpplen och päron och vill inte köpa mat som snart går ut.
- Jättesynd, säger Coops representant. Men vi tvingas slänga så mycket. Folk stirrar sig blinda på ett datum. Istället kunde man ju lukta och smaka. Använda sunt förnuft.

Vreden bara byggdes upp inne i mig. VAFAN!? Ni säljer era jävla tomater för 39:90 kr/kg då vill man väl för satan inte ha en rutten skittomat eller?

- Kan man inte ge till välgörenhet då, frågar radiogubben.
- Näää... Det är inte säkert att det når fram till dem det är tänkt.

VAFAN!? Det är det väl visst. Jävla snåljåpar.

Och att sänka priset på varor som snart går ut var det ju knappast tal om.

Säg som det är: Vi slänger hellre mat än att sänka priserna. Och sluta för fan måla ut köparna som nån sorts kräsna östermalmstanter som med rasslande juveler väljer ut enbart perfekta frukter.

DÖ dagligvaruhandel DÖ!

Cyklist - ja visst!

Krönikan kan ni läsa här.
Störigt att siten fortfarande är obefintlig dock...

WAOW

Ondskan har gjort en ros-tatuering. Oj oj på något konstigt sätt är jag avundsjuk. Fast I don't do tattoos, det är en sån grej som att vara vegetarian eller så. Jag bara bestämde det. Så behöver jag inte tänka mer på det.
Men det blev svincoolt...

Jag har slutat...

...svara på telefonsamtal som har Dolt nummer. De får ha sina nummer framme och om de absolut inte vill det så får de maila eller något. Jag orkar inte med de här dumma agentfasonerna. Nej till Dolt nummer! * ogillar *

Inte så intressant info på en måndag

Örk vad trött jag är på nescafé! Det skulle ju vara temporärt men nu är det inte det. För vi bara väntar hela tiden med att köpa en fin kaffebryggare av märket Mocca Master. Å andra sidan, nescafé är ju om inte great coffee in no time så i alla fall coffee in no time.

Ja det var visst allt jag hade att säga idag. Nä just det jag ska beställa en ny mobil och har jävligt ont i axeln. Borde alltså köpa ny säng också. Å vad allt bara ska köpas hela tiden. DÖR.

Lägg ert skräp i en gammal säck

Jag blir så trött på sketna loppisar! Pajigt porslin, pussel, prydnadsduvor. Men släng skiten!

Underklädesbonanza

Jag kan inte bestämma om det är tantigt eller barnsligt: köpte underkläder för 894 kr idag. Till mitt försvar kan sägas att det var en sorglig samling oanvända felköp och slitna paltor med rymmande byglar som samsades i min låda. Av tio kanske jag använde tre. Och av dessa tre tyckte jag bara om en. Bh:ar alltså!

Oj oj missa inte!!!

Så här kul tycker Sydsvenskans Rakel Chukri att man ska ha på kulturnatten i Lund. Hon rekommenderar dessa tre highlights i dagens kultur- & nöjesdel:

"Sydsvenskans arrangemang på Skomakaregatan 1, kl 18-20. Bland annat talar författaren Sigrid Combüchen om Lund som kulturstad.

Jag har förlåtit honom för alla Krakel Spektakel-skämt jag hört. Sveriges yngste 90-åring, Lennart Hellsing, inviger utställningen "HellsingLund" på Kulturen kl 17.

Ständigt aktuellt: samtal om skillnaden mellan utbildning och bildning, med bland annat universitetsrektorn Per Eriksson. Kl 18.30 i Västerkyrkan."

Åh ge mig en pågatågstabell, jag måste dit!

Good enough for me

Tänkte ett litet tag att jag skulle tvätta håret innan Debaser. Men nä nu orkar jag inte det. Duscha är det inte tal om. Jag konstrar till och gör en platt frisyr, i bästa fall lite flamencoaktig i sämsta fall lite platt bara. Men den döljer hårets tillstånd och that's good enough for me (and Booby McGee).

Slöjan har lyfts

I dag är jag full av uppspelt glädje. Sovmorgon, sol, popmusik, systerdotter, roliga tidningar som jag ska göra ja ni hör THE WORKS liksom. Å egen tidning, det är ju världens bästa jobb!

Det är underbart när ett hemskt projekt tar slut. Ju hemskare det är desto mer anstränger man sig för att det ska ta slut. Stå på händer, upp i brygga jonglera med vaeser. Då¨rings det och klagas på att man glömt glitter på näsan. ARGH!

Som ett dåligt förhållande. Man bara ja vafan ta soffan ta gardinerna ta min mormors diamantring du får hela skiten bara denna golgatavandring tar slut nån enda jävla gång!

Nästa dag har en slöja lyfts från ens ögon. Världen glittrar, lukterna är starkare, färgerna bjärtare. Inget ok som tynger en, ingen ångestattack när mobilen ringer. Bara vanligt liv.

Jag går med lätta steg mot Team Lady Reporters redaktionmöte (Tema Twilight), halloumimiddag och popkväll på Debaser.

Och läs mina tangenttryck: Jag ska aldrig aldrig mer projektleda webb.

Idag börjar bli en bättre dag

För projektet är klart. Jag lämnade Pets till tryck idag. Två nya jätteroliga jobba har seglat upp och ikväll ska jag äta tacopaj hos syrran och jag tänker ta med öl. Kung som Hanna lämnade efter den jättestora festen. Fredagen blir nog lite ledig i sällskap med likaledes ledig Fredrik. Nä men life is good vettni.

Jag känner mig bara bakfull från all adrenalin som susat i huvudet senaste tre dagarna. Flammig liksom. Som om blodet has gone sour på något sätt. Hade jag haft ett sånt där blodkärl i pannan hade det bultat. Men jag repar mig, det vet ni ju eller hur?

Får man fakturera det?

Fy vad dåligt jag har bloggat. Men om det är till någon tröst så kan jag säga att jag haft ett helvetesprojekt på halsen i en vecka. Det slutade med raserifrustrationsutbrott där jag drämde mobilen i en madrass allt vad jag orkade och då studsade den ner i golvet, gav upp ett lite ledset tjrrrp blip och dog. Displayen i tre delar, lite vit med svarta klumpar emellan. Hmm.

Sen tänkte jag att jag skulle kunna bluetootha ut adessboken från telefonminnet, genom att simultant göra samma på en annan likadan mobil. Men det gick inte för den ville inte acceptera pinkoden så nu har den låsts.

Den ba: öh du är den som dödade mig, din kod funkar inte.

Gode gud låt mig aldrig bli som Noomi Rapace

Hon verkar ju vara en distanslös, pretto tönt. Läste intervju med henne i DNs söndagsbilaga. Journalisten är uppenbarligen helt tagen av Noomi och skriver meningar som "Jag känner så stark sympati för den konstnärliga övertygelsen att jag överväger att skjuta både penna och biff stroganoff åt sidan och ge mig av." Och "Noomi Rapace ser granskande på oss med sina stora bruna ögon"

Alltså jag vet inte hur det är med er, men grejer som följande ger mig krupp: – Och jag blev inte skådis för att bli känd. Tvärtom tror jag det är farligt att bli för känd. Då kanske folk bara ser Noomi Rapace och inte människan jag spelar. Det vore fruktansvärt om det hände. Därför gör jag vad jag kan för att bromsa det här.

Öööö. Vore det fruktansvärt? Det vore kanske lite knasigt. Men fruktasnvärt I think not.

ARGH!

Killar som fotar sin mat och bloggar om det är inte min kopp te. Det är min kopp bajs.