Usch jag drömde i morse att det var slut mellan Fredrik och mig. Vi gick ute vid Ribban (typiskt prata allvar-ställe) och jag skämdes för att jag grät så andra såg det. Hur kunde det hända, det var ju så bra först, sa jag. Och jag skulle ringa mina föräldrar och allt var en mess.
Det var en sån dröm som var så där otroligt verklig. I vissa drömmar bara jagas man av ninjakrokodiler och flyger helikopter fast man vet att om man vill kan man vakna. Sen finns det andra drömmar, som den här då, som är så banalt enkla, men man vaknar upp och gråter och kan inte somna om. Man borde bli lättad men man är liksom för upprörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar