fredag 9 juli 2010

Inget är som väntans tider

Men nu har jag blivit ett jävla beläte igen. En sån som sitter och är tvungen att invänta ett samtal som man inte vet när eller om det kommer. Man kan inte ringa själv av olika skäl (man har inte nummer, man vill inte verka klängig/desperat/psajk).

Såhära: vi skulle grilla hemma hos ridtränaren idag, jag och några andra ur gruppen. De andra känner varandra, eller de flesta, sen typ 20 år tillbaka. Men det frågades om man ville med och det kändes lite snobbigt att säga nej.
Jag volutneerade att göra potatissallad och två skulle hämta upp mig vid Nobeltorget i bil.

MEEEEN vi sa ingen tid. Helt säkert. Fast jag lämnade mitt mobilnummer och tänkte att de skulle typ sms:a vilken tid eller så. Och så tänkte jag att de också skulle tänka så. Men nu då? Klockan är 18 ju!

Då kanske de bara står och väntar vid N-torget och tror att de visst har sagt tid till mig. SÅ då måste jag ändå vara redo att jetesnabbt packa jetemycket potatissallad och cylla bort till N-torget. Men när kan detta vara? 19 kanske? Vem fan vet. Jag har öppnat en öl på rent trots nu.

Inga kommentarer: