Hej och hå - önskar att jag kunde dela med mig av juicy skvaller i mängder och ett hejdundrande bildkollage. Men såerente. Nya tag nästa vecka.
Hörde ett program på P1 när jag cyklade till stallet. Jag hoppade in fem minuter in ungefär (det började kl 11 och nu ligger typ ALLT utom det uppe på webben) - det var en intervju med en kvinna vars son dött när han var typ 18-19. Det handlade om hur tro kan förändras genom svåra trauma typ. I alla fall. Han blev påkörd av en buss i London och skadade huvudet svårt. När han vaknade ur koman var han en grönsak. Sen dog han, jag vet inte riktigt hur. Alltså det var så vidrigt gripande och hemskt att jag cyklade som en galning med tårar i ögonen. Samtalet från sjukhuset, hur hon satt och höll hans hand. Allt.
Svetten dröp när jag kom fram. Och allt bara kändes helt perifert och oviktigt. Nån som klagade på att man ska stänga dörren till sadelkammaren för att råttor inte ska komma in och "bygga bo" vad fan det nu var jag bara "OCH!?!?!?! VI LEVER JU!!!!"
Förresten, det lär man väl för fan märka om råttor bygger bo där inne? Och i så fall lägger man ut gift. De bor ju hellre i foderkammaren för läder lär ju inte vara deras main course när det finns havre, betfor, äpplen och morötter tjugo meter bort.
Zzzz. VI ÄR INTE DÖDA OCH KROSSADE OK?!
2 kommentarer:
Jag ÄLSKAR sådana uppvaknanden! Sitter typ och läser dödsannonserna på söndagarna och bara snyft, den här lille killen blev bara TVÅ ÅH-HÅ-HÅR och sen dog han *bölar i kaffekoppen*
Ja det ger ju onekligen lite perspektiv på den dära tillvaron.
Skicka en kommentar