Just det ridningen är kl 13 idag, helgen till ära. Tänkte på dem i gruppen lite. Det är så sjukt att vissa är så helt och hållet megasjälvcentrerade. Eller mest en tjej då. På fikan efteråt, alltså hon snackar BARA om sig själv. Och det är så jävla bra och ballt allt och har någon gjort något semicooolt, ja då vet hon någon som gjort det tusen gånger ballare (oftast hon själv).
Så kan vi ju alla vara lite till mans. Men alltid? Börjar man tänka på det är det sjukt. Inte EN fråga. Inte EN enda gång säga: Gud vad kul, det skulle jag också vilja testa. Eller bara en liten följdfråga. Men nej. Om någon annan pratar så flackas det med blicken, fipplas med mobilen och trummas det i bordet. Sist började hon, mitt i ett helt annat samtal, skicka runt sin kamera med bilder på nån klänning hon hade haft på sin 30-årsdag. Alltså vi pratade inte ens om fest, eller kläder eller ens motherfucking TYG!
Jag tror inte att någon gillar henne. Och lite skulle man vilja säga det till henne. Du kanske skulle testa att ta ut huvudet ur arslet i typ fem minuter och se vad som händer. För hennes egen skull alltså.
Eller så är jag bara en trött jantegumma. Men det är SÅ lätt att framstå som trevlig och vänlig: man ställer bara lite frågor, verkar lite intresserad, ger lite beröm. Men hon kanske skiter i det. Hon kanske vill leva sitt liv som en ensam ö som ingen gillar. Eller har en likadan man och så kan de skryta och tycka att dem som inte gillar dem är jantelagstiftare.
2 kommentarer:
Gusåspännande! Jag vill träffa henne! Älskar sådana där konstiga människor!
Jag vet var hon jobbar. Jag vet allt, helt ofrivilligt, om henne ju.
Skicka en kommentar