Nu ska väl jag inte komma här och komma. Men jag började plötsligt, på förekommen anledning kan vi väl säga, undra om utifall det spelar någon roll ifall man anställer en gallerist som typ konstredaktör på en tidning? Eller en krögare som matrecensent?
Jag skulle ju då tycka att om man ska skriva redaktionellt material i en tidning, ska man inte få merparten av sin lön från en av dem man är satt att granska. Men då är jag kanske hopplöst bakåtsträvade och oldfashion utav bara helvete.
För idag kan man kalla sig journalist eller skribent efter att ha bloggat lite. Skrivande är en kreativ grej precis som att formge lite flyers. Och du kan ju formge flyers för en klubb och jobba åt en annan. Där ser jag inget problem. Men det är väl just det här med skrivandet i press som inte riktigt passar in där. Det blir lite mer ööö komplicerat. För man ska servera någon sorts neutral info till allmänheten.
Handlar det om hur stor del sin inkomst man får från vardera hållet? En nöjesreporter kan ju ha en klubb en gång i månaden och tjäna 500 spänn på det. Det tycker jag är ok. Bandbokaren på Debaser bör inte skriva notiser och musikrecensioner i Sydsvenskan. Eller är jag bara off och onödigt hardcore som snackar "oberoende" "uppdragsgivare" och "granskning"?
Förmodligen suckar en hel generation med multikreativa sen-åttiotaliseter i kör åt sådant här tjöt. Pfff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar