Känslan jag har i typ alla möten: I don't give a shit. The only reason I look interested is because I'm trying to figure out how I can give even less shit. Tackar 30 + för denna insikt.
Well well, nyliga vistelser i stallet har fått mig att tänka massa kluvna tankar. Å ena sidan att det är så gött att ha renaste stallgången, prydligast rullade lindor, putsade sadlar och träns på rad och inte minst: blank och vältränad häst - ett eget universum att regera i och ha kontroll över. Ett projekt, hästen, som man minutiöst övervakar i utbildning, tränar upp, bit för bit, lydnad, känslighet, balans - allt. PROJEKTET. Foder, vitaminer, liniment. PROJEKTET. Älskar't.
Sen å andra sidan - här TADAH kommer kluvenheten - så jävla mycket jobb. Och potentiella problem. Hur fint och ordentligt man än gör kan det bli skit. Man avmaskar, vaccinerar och jada jada så plötsligt har hästen trampat sig och badabing badabong så är den halt och 25 000 kr senare har man bara ett gigantiskt problem som aldrig blir bra.
Menå. Jag vill vara delaktig i hästprojektet. Jag gillar ju det. Jag vill typ köpa en häst nu. Men jag får inte. I frustration klippte jag lugg på mig själv.
1 kommentar:
Det eviga dilemmat: lite grann räcker inte när det gäller hästar, det är inte det man vill åt. Man vill åt just projektet hästen, inte ridaengångiveckan.
Skicka en kommentar