Saft och kakor, barn som springer, barn som gråter, barn som leker. Så var det på efterfesten efter Mirjams dop.
Lustigast var ju när vi stod utanför kyrkan och en mamma bara vrålade, alltså mitt-barn-står-mitt-på-motorvägen- eller mitt-barn-balanserar-på-balkongräcket-VRÅL:
NÄÄÄÄÄÄÄÄJ! Mörkt. Panikslaget. Guttralt. Och vräkte undan folkmassan i PANKIK för att rädda sin sin typ 6-årige son som... inte hade blivit utsatt för större fara än ramlat och börjat gråta lite. På en bilfri liten plätt utanför kyrkan. That was a little uncalled for, sa vi till varandra och höjde på ögonbrynen, jag, Lotta och Fredrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar