Igår på Golden pratade vi om digitalt och analogt och att vi som är födda fram t.o.m typ 1985 nog är de sista som ens kommer att göra den distinktionen. För alla yngre är ju digitalt så självklart. Digitalt foto, musik, filmer - ja who needs något annat liksom.
Och som för att hamra in argumentet ytterligare, på ett högst empiriskt vis, slumpade det sig så att jag behövde faxa idag.
Fax! Var fan finns det ens fax? Det var en bokningsbekräftelse till rum i Berlin. Hanna sa att det fanns en på Botulfsplatsen i Lund förut. Och någon vid gymmet på St Knut. Men vi gick förbi Ica S. Förstadsgatan och tänkte att vi kunde kolla i den där förbutiken. Ja 3/4 av alla min inlägg handlar tydligen om denna fläck på mänsklighetens karta.
25 spänn per sida kostade det att faxa. Analogt 0, Digitalt 100000000000000000000. 50 spänn för två fax. Hade man faxat 12 sidor hade det blivit lika mycket som lågprisflyget dit. Värdo!
2 kommentarer:
25 kronor för ett fax?
OMG!½!½ Fail.
ja men vad fan säger man liksom? jag var ju tvungen. är väl som om man hade behövt en betamax-video: den som mot all förmodan har en, kan ta vilket pris som helst.
Skicka en kommentar