I dag har jag ringt till några olika som jag var megatrevlig mot. Jag har sagt lite samma saker. Men megatrevlig har jag varit. Det mest chockerande som kommit ut av detta är att sen har det fortsatt. Jag pratade jättemycket med alla och skämtade och var trevlig. Och när jag gick och köpte lunch så hejade jag aktivt och trevligt på folk jag kände lite halvt sådär. Istället för att byta sida på gatan som är vin vanliga inställning då eeeeh.
Jag började undra för mig själv varför jag höll på så. Men jag tror det är trevligheten som klibbat fast på mig. Ska jag nu bli en såndär peppad oironisk sen-åttiotalist? Som går på Hyllad och älskar allt?
Det kan ingen veta.
2 kommentarer:
Bli inte det! De peppade oironiska senåttiotalisterna är outhärdliga att ha att göra med. Allt är fantastiskt och fint och bra och så himla himla spännande att man fasen bara kräks på dem och vill smitta ner dem med cynism.
Otäck utveckling det där ja! Men old habits die hard - så jag tror jag är safe hehe.
Skicka en kommentar