Ibland får man mail som är skälliga och klagiga. Och då är det oändligt lockande att bemöta dem, punkt för punkt, bygga sitt case, pedagogiskt såga ner, sätta på plats, läxa upp. För man vill försvara sig. Och i textform är det ju så lätt - it's all there, man kan fundera på sina giftiga repliker i timmar. Men. Jag har lärt mig en grej. Då blir det bara en illusion av att "Nu har vi en diskussion på lika villkor". När man faktiskt inte har det. Beslutet är fattat, så här är det. Jag kanske har sagt upp mig från ditt projekt, men vår diskussion kommer inte att ändra det. Du är missnöjd, och nu har du fått säga det. Jag har läst det, men det är inte alltid professionellt att gå in och bemöta och argumentera och försvara sig. Personen vill oftast bara klaga. De blir ännu argare om man snackar emot. Och till slut handlar ordväxlingen om vad man skrev och sa, nyansskillnader och ordvändningar.
Man får skita i sista ordet. Låta deras syraattacker hänga i luften. Tänka inne i huvudet att den här diskussionen är avslutad, inget gott kommer utav att fortsätta den.
2 kommentarer:
Arguing om the internet is like competing in paralympics - you might win but you're still retarded.
Hahaha - det är sant! Det konsumerar enorma mängder energi också.
Skicka en kommentar